Den lilla bullen i ugnen

Hej!

Vardagarna rusar fram känns det som. Det är fullt ös på jobbet med det ena och det andra och när jag kommer hem känner jag behovet av att få vila och varva ner. Ligga en stund i soffan, gosa med Doris och bara vara. För visst gör sig graviditeten påmind, även om jag varken känner mig stor och klumpig eller har några andra krämpor ännu.

Ja, på tal om storlek förresten. Den senaste tiden har jag fått en del kommentarer kring just min storlek på magen. Inget jag tar illa vid mig av eller lämnar att fundera kring. Men det verkar som att människor förväntar sig att när jag snart ska gå på ledigt (1 april) så borde jag vara större i omfånget än vad jag är. Eller ser ut att vara.

IMG_6865

En lagom stor mage

I princip hela hösten kunde jag gå i mina vanliga kläder. Eller ja gravidjeans och mjukisbyxor blev snabbt populära i min garderob, för jag hatar byxor som spänner över magen. Strax före jul kompletterade jag garderoben med några linnen och t-shirts i en större storlek och köpte två snygga vardagsklänningar. Plagg jag kommer kunna använda nu under våren men också senare när barnet är fött.

Visst har jag gått och väntat på att få den där runda kulan som syns under kläderna. Ett tydligt tecken på att något är på gång helt enkelt. Men i ärlighetens namn är jag mest bara glad över att den dök upp så pass sent och att den ännu är rätt smidig. Det gör min vardag och framför allt mitt jobb med barnen, så mycket enklare. Med det sagt så har jag ju ingen aning vad veckorna fram till mammaledigheten för med sig. Varken i form av mående, ork eller storlek på magen. Jag är bara glad för varje dag jag hittills kan jobba och klarar av fritiden och vardagen.

När ska vi sluta kommentera andras kroppar?

Samtidigt som jag själv inte störs direkt av kommentarer kring min gravida kropp så lämnar jag ändå att fundera på det i allmänhet. Vad är det som ger andra människor rätt att kommentera någons kropp? Vad är det som får mig att fundera över hur andra ser ut? Är det någon form av osäkerhet kring vårt egna eller är det för att vi själva kanske genomlidit något och vill förbereda följande medmänniska på ”vänta bara…”?

Jag försöker att inte sätta någon bedömning i de bilder jag ser av andra människor, eller när jag träffar dem ute i vardagslivet. Ibland går det enkelt och ibland blir det direkt svårare. Jag tror att det delvis har att göra med att hur vi som person uppfattar oss själva just då, den dagen och i den stunden. Om vi har en dålig dag och känner oss missanpassade eller om vi har en dag när allt ändå känns helt okej.

En ny spännande resa har startat

IMG_6867

På resan mot att bli någons mamma finns det en hel del grejer att fundera över. Vissa ämnen och tankar kommer inte att vara aktuella på en lång tid framöver. Men jag känner ändå att det är viktigt att jag funderar igenom dem. För tids nog, och tidigare än man tror, snappar barn upp vad de vuxna i omgivningen tycker och tänker om olika saker. Det ska bli så spännande att få ta del av just den här resan, föräldraresan. Allra mest intressant blir ju att se om min föräldraroll och min pedagogroll är lika, olika eller om de kompletterar varandra. Fortsättning följer…

 

16 reaktioner till “Den lilla bullen i ugnen

  1. Har fått höra både ”va stor du e, e du säker på att int du väntar tvillingar” och ”va liten mage du har” =/ suck..!
    E väl kanske int annars så brydd MEN vid ett tillfälle låg jag rejält lågt på SF-kurvan så att få kommentarer från höger och vänster om storleken så gjord ju int precis saken bättre då man var orolig från förr!

    Gilla

  2. Hade nog aldrig tänkt på det där att en gravid kvinna skulle bry sig mer eller mindre om kommentarer kring magens form – tills man själv var där. ”Oj va liten mage. Du e så lång så den kanske inte kommer utåt så mycket, eller?”. Eller: ”Nu har du nog växt mycket sen sist vi sågs!” Man bara, nåja e ju nån månad sedan också sen vi träffades, men tack..?
    Nu e ja gravid andra gången och igen kommer de här kommentarerna. Tänkte nästan fälla en glädjetår när en kollega uttryckte sig ”Vilken fin mge du har!” Punkt slut, bara så där. Ingen förklaring på om den är stor eller liten enligt nåns normer 😊

    Gilla

    1. Det är ju de allra härligaste kommentarerna. Eller bara det att någon visar sin glädje över ens tillstånd genom andra genomtänkta kommentarer som inte har med kroppens utseende att göra.

      Gilla

  3. Svärmor sa ”Oj har magen börjat synnas!” i v.12 när den faktiskt ännu inte gjort det. Blev rejält sur och svarade ”Nä, är nog bara fet!” Hoppas verkligen hon märkte att jag blev sur.

    Gilla

  4. Jaa va ska man sej, alla dessa onödiga kommentarer man får som gravid. När jag var gravid tog det ganska länge innan det syntes. En gång sa en tant åt mej ”du har ingen stor gravidmage, men du var ju rätt tjock innan graviditeten”
    Tack för den!

    Gilla

  5. Och här var det tvärt om då jag väntade tredje barnet. Redan i vecka 22 hade jag rejält stor mage (pga gränsen till för mycket fostervatten och ja, tredje ggn gravid) och då jag hade bf i juli frågade massor redan i mars om jag snart skulle gå på mammaledigt 😅 lika konstigt att svara varje gång att nej, inte på länge ännu och man såg att de som frågade(oftast kunder på jobbet) blev besvärade över att de frågat 😅 tog inte illa upp men blev jobbigt till sist att behöva gå igenom samma fråga med många olika människor.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s